Tomas Persson

Silver

Tomas Persson

Specialist
tel: +46 (0)8-453 67 60
tomas.persson@auktionsverket.se

Besiktning-/Värderingsman, förordnad av Sveriges Handelskamrar

Tomas Persson, expert för silver och smycken vid Stockholms Auktionsverk sedan 1981.

Jag är uppväxt i Lammhult där möbelindustrin under femtio- och sextiotalen gick på högvarv. Ett intresse för antikviteter växte sig starkt under ungdomsåren. Jag reste på auktioner, ända upp till Stockholm, samlade på mig böcker och extraknäckte på Växjö auktionskammare. 1980 sökte och fick jag jobb som assistent på Stockholms Auktionsverk. Jag hade blivit särkilt intresserad av silver och efter bara ett år fick jag ett vikariat på silveravdelningen på kvalitetsauktionen. Där var jag med och startade den första av våra specialauktioner, för smycken och silver. Jag fick förmånen att arbeta och bli vän med sådana kunniga kolleger som Göran Berggren, som tyvärr gick bort nyligen, och Elsebeth Welander Berggren, som nu är chef för Waldemarsudde och Hans Sundblom.

Det är otroligt allt jag har fått vara med om under trettio år - alla dessa fantastiska hem som jag har fått se, med miljöer som varit helt orörda sedan början av nittonhundratalet eller ännu längre. Man kan väl säga att de riktigt stora hemmen som byggdes upp före andra världskriget, där en servis kunde ha tjugofyra, trettiosex eller fyrtioåtta kuvert - den sortens hem har blivit sällsynta även om de faktiskt kan förekomma ännu. Ett stort kontaktnät har jag byggt upp med åren givetvis. I vissa familjer är jag inne på tredje generationen.

Det har hänt så mycket i branschen. En sak är intresset för det moderna som började så smått på åttiotalet. En annan förändring är hur mycket allmänintresset har ökat. När jag började var kvalitetsauktionerna något i första hand för handlarna och samlarna. Det var få privatpersoner som köpte. Nu är de gammeldags samlarna på väg bort - de som samlade till exempel på silver från Norrland, Ängelholm eller Falköping, ofta sin egen hemtrakt. Istället är det intresset för inredning som har växt och det går långt ned i åldrarna.

Vårt svenska silver håller mycket hög klass - från de karolinska praktbägarna över rokoko, gustavianskt och empire ända till skråväsendets avskaffande 1846. Så det moderna förstås med Wiwen Nilsson som den stora stjärnan, Torun Bülow Hübe och Sigvard Bernadotte. Sedan har vi fått sälja mycket 1600-talssilver från främst Tyskland också - ofta från plundringar i krig eller från när Sovjetstaten på tjugotalet sålde av mängder av framför allt utländska objekt med behöll det som gjorts av ryska arbetare. Mycket av det som såldes var faktiskt skänkt från Sverige av Karl XII - för att blidka tsaren och slippa krig. Epoken när vi sålde som mest ryskt, särskilt Fabergé, var också minnesvärd. Mycket kom genom familjen Nobel som var en av Fabergés största kunder. En höjdpunkt var när vi för några år sedan sålde två hundar i sten av Fabergé för 1,6 miljoner.

Bland objekt som vi har fått förmånen att sälja är det många som sticker ut i minnet. För några år sedan sålde vi åtta fina engelska 1700-talsljusstakar för 1,2 miljoner exempelvis. En unik baltisk silversamling tillhör också de senaste säsongernas höjdpunkter. Bland saker med unik proveniens minns jag ju ljuskronan av Georg Jensen från Ivar Kreugers våning, ett halsband av Torun Bülow Hübe med en sten plockad på stranden av Picasso och Ingrid Bergmans fantastiska diamantbrosch som vi sålde till en överlycklig amerikanska. Det är roligt att intresset för smycken har ökat mycket på senare år. Det är trängsel vid smyckemontern och allt fler förstår att man kan köpa historiska smycken för en fjärdedel eller femtedel av vad det kostar att köpa nyproducerat i handeln - och att antika smycken dessutom bevarar sitt värde.

Fick jag börja om skulle jag förmodligen välja samma bana igen. Det är väl så när man har sitt intresse som yrke. Det går knappt en kväll utan att jag sitter och slår i mina böcker, kollar provenienser, stämplar och historik. Själv är jag bred i min smak och kan inte säga att jag har något specialintresse. Om min smak har förändrats på något sätt så är det i så fall att jag kanske blir litet mer modern ju äldre jag blir. Förr dukade jag helst med 1700-talssilver men nu tar jag gärna fram de moderna besticken.