Succé för Gottfrid Kallstenius

Vid en specialauktion online såldes ett tjugotal målningar av stämningsmåleriets företrädare - Gottfrid Kallstenius. Försäljningen blev en succé! Samlingen klubbades för 448.000 kr. Toppnoteringen blev målningen "Skärgårdslandskap, solnedgång" som klubbades för 58.000 kr. 

Gottfrid Kallstenius, Vidsträckt skärgårdsutsikt med tall. Klubbad för 52.000 kr. (Beskuren)

Efter studier vid Konstakademien reste Kallstenius på ett stipendium till Frankrike och Italien 1891-94. Redan vid denna tid hade han upptäckt de poetiska värden som låg förborgade i det nordiska landskapet och trots den hänförelse han kände för Italien skrev han till akademien från Verona:

"Vi finna landskapet överallt, i visan, i sagan, i målningen, till dess att det slutligen hotar att bli allhärskande. Kanhända är dess lockande vidd, som givit svenskens känsla denna riktning, då han hämmades på andra håll." 

Under 1890-talet påverkades Kallstenius av nationalromantiken och övergick i sitt landskapsmåleri till ett stämningsmåleri. Hans personliga inventering av det särpräglade svenska landskapet har fått sin självklara plats i den svenska konsthistorien. Somrarna i villa Månbacken, Källvik, i Norra Tjust skärgård var centrala för hans konst. Månbacken blev för familjen Kallstenius vad Sundborn var för Carl Larsson och Zorngården för Anders Zorn.

I sin diktsamling Monologer från 1915 där dikten Månbacken ingår, beskriver han stämningen vid sommarvillan:

”Kom hit och sitt på min veranda
hör böljans sång, hör trädens höga sus
där björk och gran sin viskning sammanblanda,
och mellan stammar sundets ljus.
 
Ett ändlöst tåg av blanka silverflingor
Bak grenarne rör sig förbi min strand
En båt som glider, måsens vita vingar
Och längst därute havets blåa rand.”

I akademiska kretsar är Gottfrid Kallstenius idag mest uppskattad för sina realistiska målningar från 1800-talet, sitt stämningsmåleri från 1890-talet, samt sina symbolistiska verk från början av 1900-talet. Bland allmänheten däremot är det en helt annan sida av hans konstnärskap som gjort honom känd och älskad; hans målningar från Östersjöns skärgård vilka kommit att föreviga storstadsbons dröm om den svenska sommaren. Hans solbelysta vidsträckta havsutsikter, solnedgångar och månskensnätter, ofta med en fond av klippor och tallar har för svenska folket kommit att bli hans signum, väl i paritet med Carl Larssons interiörbilder från Sundborn och Bruno Liljefors djurmåleri.

Kallstenius målningar inom denna motivkrets, vilka han först började arbeta med runt sekelskiftet 1900 och fortsatte med in på 1930-talet, tillvann sig stor popularitet redan under hans livstid. Hans genombrottsmålning inom denna motivkrets var den monumentala målningen Solnedgång med tallar utförd för Kungl. Dramatens foajé 1907. Redan 1912 hade Kallstenius blivit riksbekant för motiv i vilka tallen hade en framträdande plats. I den kända inledningen till Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken från 1912, i vilken Kallstenius stått modell till artisten Stille, heter det:

”Lydia [Stille] brukade bada ensam. Hon tyckte bäst om det så, och denna sommaren hade hon för resten ingen att bada med. Och hon behövde inte vara rädd: hennes far satt där uppe på bergknallen ett stycke ifrån och målade på sitt ’motiv från hafsbandet’ och höll öga med att ingen obehörig kom för nära.” / ”Artisten Stille hyrde sedan urminnes tider var sommar samma rödmålade fiskarstuga långt ute i skärgården. Han målade tallar. Det hade på sin tid blivit sagt om honom, att han upptäckt skärgårdstallen, liksom Edvard Bergh hade upptäckt den uppsvenska björkhagen. Han tog helst sina tallar i sol efter regn, då stammarna lyste av fukt i solskenet. Men han behövde varken regnväder eller solsken för att måla dem så: han kunde det utantill. Han försmådde inte heller att låta kvällsolen brinna i röda reflexer på den tunna, ljusröda barken mot trädets topp och i det knotiga, vridna grenverket. Han hade fått medalj i Paris på sextiotalet. Hans mest berömda tall hängde i Luxembourggalleriet, och han hade också ett par på Nationalmuseum.”

Kallstenius deltog under 1900-talet i en mängd utställningar, i Sverige såväl som internationellt. Han hade även två separatutställningar med endast två års mellanrum, vilket på den tiden måste anses vara exceptionellt. I sin anmälan av Kallstenius första separatutställning i Stockholm 1919 skrev Karl Asplund i förordet:

 ”Tallarna och klipporna stå där som de äro”. Och fortsatte sedan: ”Det finns ingen konst, som man skulle ha lättare att utdöma just nu under inflytande av stilsvängningen än just denna. Men här möter man en allenahärskande mystisk faktor i konsten, som kullkastar alla modebetonade domar, den starka och äkta personligheten. Kallstenius kan i sina landskap i svaga ögonblick bli tråkig, men han kan i regel intensifiera sitt fotografiska manér till ett djupt realistiskt; han kan säga oss väsentligheter om motiven, som värma oss med den värme varmed han en gång värmts av dem. Poeten fanns ändå bakom den refererande realisten - kanske var det också därför hans landskapsreferat i hans bästa stunder på ett för analysen oåtkomligt sätt blivit mer än referat, innehållsrika och utrycksfulla konstverk.”

Kallstenius 1900-tals måleri präglas av stämningar av mystik och lyrik och är starkt förknippat med naturen. Motivmässigt har hans måleri beröringspunkter med finländska konstnärer verksamma under samma tidsepok, exempelvis Axel Gallen-Kallela, Eero Järnefelt och Pekka Halonen. I likhet med dessa är valet av motivkrets ett utryck för  det nationella. Kallstenius var dock inte opåverkad av utvecklingen av det moderna måleriet, vars främsta inspirationskälla var det urbana storstadslivet, visar hans formspråk tydligt visar; ett detaljstudium av hans penselskrift för osökt tankarna till expressionism.

Kallstenius verk från 1900-talet är näst intill undantagslöst helt i avsaknad av spår efter människan, trots att han levde under en tid då skärgården erövrades av storstadsbon och till stor del fortfarande var en agrar miljö med en stor lokalbefolkning bestående av fiskare och bönder. Att Kallstenius konsekvent utlämnade varje spår av mänsklig aktivitet, har att göra med hans djupa intresse för människans förhållande till och beroende av naturen innan civilisationens uppkomst. Inför den högre syntes av tillvaron, som naturen uppenbarades för honom, blir det mänskliga en underordnad del i det stora sammanhanget. I sin bok Konsten. Dess väsen och betydelse. En psykologisk studie, 1931, kapitlet Landskapet, s. 43, skriver Kallstenius:

”Livet, som levdes under en klarvaken, flammande dag och en djup, mystiskt flammande stjärnenatt, blev till en själens visshet om dess egen fortvaro även bortom den sista natten eller den sista dagen - då i en Nilbåt färden ställdes hän till drömlandet på andra sidan hav och stjärnor.”

För Kallstenius var den personliga samhörigheten med sina motiv av stor betydelse (op. cit., 1931, s. 43):

”Motsättningen mellan solljus och stjärnljus, mellan dag och natt finns ju över allt. Men jag föreställer mig, att dess regelbundna växling i detta landskap med dess oändlighetshorisont, där man dag för dag och natt för natt följde himmelsljusen från uppgång till nedergång, i det omedvetna präglade en särskilt mäktig och betydelsemättad bild. / Den moderna människan, som är van att medvetet betrakta naturen glömmer lätt den makt den äger.  En makt som bland annat yttrar sig i ”hemsjukan”, som hemlängtan förr och riktigare kallades; själens dunkla längtan till återigenkännande.”

Kallstenius, bördig från Västervik, fann i början av 1900-talet den miljö där just samhörighetskänslan kom till utryck och som en konsekvens därav en stark känsla för dess naturs egenart; bad- och kurorten Källvik i Tjustbygdens skärgård norr om Västervik och öster om Loftahammar, en brunnsmiljö med anor från 1600-talet. Kallstenius hade tillbringat sommaren 1893 i Källvik som konvalescent efter att ha insjuknat i reumatisk feber. Det var under denna vistelse som han på allvar bestämde sig för att bli konstnär. I Källvik uppfördes mellan 1870 och 1920 ett 20-tal hus avsedda för sommargäster som besökte brunnen för dess vederkvickande egenskaper, vilket inkluderade ett brunnshotell, en villa för brunnsläkaren och en societspaviljong avsedd för dans och punchdrickande. 1903-04 uppförde Kallstenius ett sommarhus med ateljé i ortens utkant på en plats kallad Månberget beläget vid Djupsundet mittemot Tättö, vilket utgör inloppet sjövägen till Loftahammar. Huset, vilket han namngav Månbacken, hade utsikt både mot havet och mot sundet. Han uppförde även en ateljé åt sin hustru, konstnärinnan Gerda Roosval-Kallstenius.

Kallstenius kom att tillbringa somrarna i Källvik för återstoden av hans liv. Trakten kom att bli hans outtömliga motivkälla och de flesta av hans verk med motiv från Östersjön är utförda i dess omedelbara omgivning. Det är sannerligen ingen överdrift när Kallstenius på sin ålders höst såg tillbaka på denna miljö (A.-S. Schotte Linsten, Gottfrid Kallstenius och hembygden, i Tjustbygdens kulturhistoriska förenings årsbok, 1957, s. 3):

”Sommaren [1893] tillbrakte jag för att återhämta krafterna på den lilla badorten Källvik norr om Västervik. Källvik skulle sedan spela en stor och betydelsefull roll i mitt liv.”

Den mycket karakteristiska naturen i Källvik hade stor inverkan på Kallstenius konst. Platsens ålderdomliga och unga tallar och martallar skapar en påtaglig känsla av tradition och förnyelse vilket ger ett evighetsperspektiv. Fjärden framför Källvik med dess öppning österut mot havet upplevs trots sin vidsträckning som en lagun. Dagtid reflekteras i denna gigantiska vattenspegel solens ljus och om kvällen och natten månens. De ständigt skiftande strömmarna och det ständigt skiftande ljuset skapar oupphörligen nya vyer. Kallstenius behövde därför inte fara runt i jakt på motiv; som en aldrig sinande källa fanns de ständigt framför honom. För Kallstenius var motivet inte allenarådande, utan ljuset och atmosfären i vilket det framställdes. Han kom därför genom sitt liv att upprepa motiv men under olika ljusförhållanden, inte helt olikt Claude Monet, vilken i sina serier av höstackar och katedralen i Reims avbildade ett och samma motiv under olika tidpunkter av dagen.

 

För mer information, kontakta vår expert Pierre Olbers St Bellies
08-453 67 61 • pierre.olbers@auktionsverket.se