234. Bror Hjorth, Rödhårig flicka vid grönt hav

Droit de suite

Objektsbeskrivning
BROR HJORTH
1894-1968
Rödhårig flicka vid grönt hav
Signerad Bror Hjorth. Polykromt bemålad träsnittstock, 104 x 34 cm.
Skulpterad 1948, bemålad 1964

PROVENIENS
Inköpt direkt från konstnären av nedanstående
Bokhandlare Bengt Helins samling, Bollnäs
därefter i samma familjs ägo

LITTERATUR
Bror Hjorth: Mitt liv i konsten, Stockholm 1967, katalogiserad under år 1948, sidan 199

När Bror Hjorth bestämt sig för att skulpturen skulle bli hans huvudsakliga uppgift for han till Köpenhamn för att utbilda sig. Men vilket debacle! Man satte honom att kopiera antika gipsavgjutningar, en metod som var dömd att misslyckas när det gällde Bror Hjorth, denne lidelsefulle förkämpe för taille directe, att konstnären ska arbeta direkt i det inspirerande men hårda materialet, sten eller trä. Inte för inte har man kallat honom "en av de självständigaste personligheterna i vår konsthistoria" och för honom var gipskopior totalt ointressanta. Det är först under parisåren som han kunde nå fram till sitt konstnärliga uttryck, släktskapet med Döderhultaren och rustik allmogeskulptur och det är då som han får modet att gå direkt på träet med det skärande järnet, detta som ger hans reliefer en sådan omedelbarhet och kraft.
Dock, man kanske inte ska krångla till det för mycket utan ta konstnären på orden när han säger att den viktigaste inspirationen har han fått av Gauguins målade träreliefer och av egyptisk och assyrisk plastik.

Men Bror Hjorths originalitet bryter sin väg genom allt inflytande, hans skapande är ett nyskapande och ibland jämförs hans målade träreliefer med Harry Martinsons diktning, de bär båda en friskhet som av morgonens dagg, en djärvt sammansatt klang som man aldrig hört förut.

I Rödhårig flicka vid grönt hav har formen subtil och näst intill musikalisk skönhet. Den vackra flickan är skuren ur ett rejält stycke trä på det nästan tvådimensionella sätt som konstnären började experimentera med redan 1923 och som här har funnit sin ideala form; en ganska grund relief med en inte alltför kraftig modellering. Ändå åstadkommer Bror Hjorth en raffinerad illusion av volym och djup, detta intryck förstärks också av den nyansrika och finstämda bemålningen. Reliefens färgskala är knapp men skimrande, kanske ett arv från den svenska folkkonsten. Från det vemodiga mollackordet i fondens blått och grönt till ett nästan lyriskt duranslag i flickans friska karnation, de djupblå ögonen och det gula färgackordet.

En sann bild av poesi och musik, musik i svensk folkviseton.