697. Gösta Adrian-Nilsson, Tjurfäktning

Droit de suite

Objektsbeskrivning
GÖSTA ADRIAN-NILSSON
1884-1965
Tjurfäktning
Signerad och daterad GA-N 27. Olja på duk, 60 x 81cm.
.
PROVENIENS
Fru Mascha Heyman, Göteborg
gift med Carl Erik Heyman (1875-1937), ägare av H. J. Heyman & Co i Göteborg
.
UTSTÄLLD
GAN-Retrospektivt, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1958, utom katalog
.
LITTERATUR
Gunnar Liepe och Nils Wedel: GAN - Gösta Adrian-Nilsson, Lund 1934, avbildad sidan 31
Nils Lindgren: Gösta Adrian-Nilsson, Rabén & Sjögren 1949, avbildad sidan 157
Viveka Bosson, Jan Torsten Ahlstrand (red): GAN, perioden 1914-1932, utställningskatalog, Mjellby konstgård, Halmstadgruppens museum, 2002, avbildad i svartvitt sidan 131
.
Åren 1920-25 bor GAN i Paris, i samma hus som Fernand Léger, en händelse som ser ut som en tanke. Han tar till sig Légers konstruktionsmåleri, dennes rör- och maskinkubism, en form av abstraktion som GAN skulle utveckla på sitt eget mästerliga sätt. Men inspirationen skulle också komma från annat håll.
.
Under ett besök i Bidart 1921 gjorde GAN, tillsammans med Matti Rubinstein, en avstickare till Bayonne, där han såg en tjurfäktning. Den glödande solen, den brända jorden, arenan, allt verkade på honom mer spanskt än franskt. Han köpte regelbundet tjurfäktartidningen La Lidia och när han återvände till Paris hade tanken på att måla en tjurfäktningstavla vaknat. Han mindes apelsinlådornas etiketter med tjurfäktarbilder från specerihandeln i Lund och han identifierade sig sin vana trogen med motivet. Dessutom fängslas han av matadorkostymen med sin rika utsmyckning, sina cirkelrunda epåletter och övriga geometriska attribut. Denna dräkt fascinerar honom nästan mer än husaruniformerna. Blodet, kampen och den manliga elegansen tilltalar också i hög grad hans kynne. Det hela innebar att GAN hade hittat ett naturalistiskt motiv som på ett märkligt sätt skulla sammanfalla med hans strikt geometriska intentioner. Det skulle ju dröja nästan tio år innan det konkreta måleriet skulle ta en fastare form, till 1930 då Otto G. Carlsunds och Theo van Doesburgs Art Concret-grupp såg dagens ljus i Paris. Men GAN var naturligtvis inte främmande för rena abstraktioner, ren konkretism. Redan på Februarigruppens utställning på Liljevalchs Konsthall i Stockholm 1919 deltog GAN med en oljemålning, Abstrakt I. Det var för övrigt första gången som uttrycket abstrakt användes om konst i Sverige, då bortsett från Wassily Kandinskys framträdande i Malmö 1914.
.
Det var dock först omkring 1925, i Lund, som GAN på allvar började ägna sig åt tjurfäktarmotivet och liksom han tidigare fascinerats av sjömans-, husar- och dragonuniformer var det nu den färggranna matadorutstyrseln som attraherade honom. Förutom matadorer var det också idrottsmän som boxare, ryttare och friidrottare som han med viss förtjusning avbildade. Ofta väljer han dem han vill skildra med hänsyn till deras dräkter och då blir det bland annat utövare av en så liten sport i vårt land som rugby samt ishockey, som vid denna tid inte hade funnit vägen till Sverige.
.
Under arbetet med folkviseillustrationerna i mitten av 1920-talet hade han med framgång tränat upp teckningen som nu fyller allt strängare krav. Accentuerad i bilden är rörelsen, antingen det gäller en framrusande tjur eller en döende matador. Samma dynamik går för övrigt igen i idrottsbilderna och inspirerad av de olympiska sommarspelen i Paris 1924 målar GAN utövare av "tunga" idrotter. Dessa motiv med idrottsmän och även toreadorer, gav honom möjlighet att skildra rörelse i ett kraftfullt spel av stiliserade former. Man märker här en markant skillnad mellan dessa kraftmättade och kubistiska idrottsmän och de tidigare splittrade figurerna som han målade efter hemkomsten från Tyskland 1914, spjutkastare, kulstötare och häcklöpare.
Så småningom skulle GAN i alla fall närma sig surrealismen, men annars var han i sitt konstnärskap relativt konsekvent i sitt abstrakta allvar.