933. Åke Göransson, Silverstaken

Objektsbeskrivning
ÅKE GÖRANSSON
1902-1942
Silverstaken
Stämpelsignerad. Olja på duk fäst på pannå, 49 x 41,5 cm.
Intygad på baksidan av Arne Stubelius
Utförd 1935/37
PROVENIENS
Gösta Stenman, Stockholm
August Pungar, Göteborg
Stockholms Auktionsverk, Moderna Kvalitén, våren 2007, katalognr 804
UTSTÄLLD
Åke Göransson, Modern konst i hemmiljö, Stockholm 1941, katalognr 142
Konsthallen, Göteborg 1942, katalognr 155
Åke Göransson, Stenmans Dotter, Stockholm 1944, katalognr 60
Åke Göransson, Stenmans, Stockholm 1957, katalognr 50
Åke Göransson, Göteborgs Konstmuseum, Varbergs Museum, Norrköpings Konstmuseum 1977, katalognr 77
Åke Göransson, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1977-78, katalognr 83
Åke Göransson, Göteborgs Konstmuseum 2002-2003, katalognr 213
Åke Göransson, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 2002-2003, katalognr 213
Åke Göransson, Malmö Konstmuseum 2002-2003, katalognr 213
LITTERATUR
Nils Ryndel: Fyra färglyriker från Västkusten, 1984, sidan 153
Björn Axlund: Färgformen - Åke Göranssons liv och konst, Rasters förlag 2002, katalognr 213
År 1940 görs en häpnandsväckande upptäckt i en lägenhet på Höjdgatan i stadsdelen Landala i Göteborg. Det är folkskolläraren, konstnären och skribenten Arne Stubelius, för tillfället sysselsatt med en monografi över Ivan Ivarson, som besöker Åke Göranssons moder Hanna. I kökssoffan i den lilla lägenheten finner Stubelius en mängd målningar, rullade och ihopklibbade. Omedelbart inser han den måleriska kvaliteten och snart skulle en spännande tid följa.
Åke Göranssons alltför korta konstnärskap skiljer sig nämnvärt från de övriga kollegorna inom Göteborgskolorismen. Vid 22 års ålder inleder han 1924 sina studier för Tor Bjurström på Valands konstskola, vid sidan av studierna försörjer han sig som frisör. På Valand lär han bland annat känna Ivan Ivarson, Inge Schiöler och Erling Ärlingsson och deltar aktivt i undervisningen. 1928 avbryts dock de konstnärliga studierna med anledning av att den psykiska sjukdom som härjar hans själ, senare konstaterad som schizofreni, gör sig allt mer påmind. Göransson isolerar sig nu i hemmet hos modern på Höjdgatan där måleriet under de följande åren kom att vara Göranssons livselixir. Bostaden intar nu en central position i hans konstnärskap och motiven koncentreras huvudsakligen till dess interiör och utsikt.
Måleriet blev för Åke Göransson livsavgörande. Ambitionen var inte att måla för sina betraktare, utan helt och hållet för sin egen skull. Det var heller inte meningen att målningarna skulle visas och ställas ut: "Det är bara studier, tavlorna kommer sedan". 1937 tar den psykiska ohälsan överhanden och Göransson diagnostiseras som sinnessjuk, varefter han under sina sista år vårdas på Lillhagens sjukhus. Efter Stubelius upptäckt av dukarna i kökssoffan tar en febril aktivitet fart. Han visar dem för Tor Bjurström som instämmer i deras måleriska suveränitet. Stubelius kontaktar därför den framgångsrike konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm som köper 27 av de främsta målningarna. Stenman förmedlar även kontakten med Elsa Lindström, innehavare av Modern Konst i Hemmiljö på Strandvägen i Stockholm där Göranssons första utställning skall komma att äga rum 1941. Göranssons livsverk väcker beundran hos såväl publik som kritiker. Konstnären själv får dessvärre inte möjlighet att bevista utställningen då han bedöms vara i så dåligt skick att han sorgligt nog är omedveten om att en omfattande utställning ordnats med hans verk. Således blir debututställningen något utav en minnesutställning.
Året därpå fortsätter utställningen till konstnärens hemstad. Den anordnas av Göteborgs Konstförening och tar plats i Konsthallen vid Götaplatsen. Slutligen får Göransson en möjlighet att under en feberfri period besöka utställningen, den 6 mars tillsammans med sin mor, bror och en sköterska. Sjukhusjournalen vittnar om att besöket varade en dryg timme, konstnären hade varit intresserad och förvånad men inte sagt någonting. Dagen efter, på sjukhusronden, svarade han att han kände igen sina tavlor och på frågan om vad han tyckte om utställningen svarade han "jag vet om dom var sinnliga". Vid ett av moderns besök på sjukhuset därefter sägs Göransson ha uttryckt: "Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?" Idag betraktar vi Åke Göransson som en av de främsta representanterna för Göteborgskolorismen, som med en särskild förmåga genom färgen lyckas förmedla en känslomässig innerlighet.