2390. Armlänstolar, sengustavianska, av Ephraim Ståhl

Objektsbeskrivning
EPHRAIM STÅHL (stolmakare i Stockholm 1794-1820/21, kunglig hovstolmakare 1800-1809) ett par högklassiga armlänstolar, sengustavianska stockholmsarbeten, formgivna av hertig Karl i samarbete med Gustaf af Sillén, träskuren dekor och pastellage, baljformad rygg, armlän med skulpterade sfinxhuvuden tillskrivna Ernst Philip Thoman (hovbildhuggare i Stockholm 1760-1833), sarger och ben med palmettdekor, fronten med lunettformad solfjädersdekor, avslutande fötter, sabelformade bakben, bemålade med bronserade detaljer

PROVENIENS:
Grevliga ätten Cronstedt af Fullerö
Stockholms Auktionsverk, Stora Kvalitén, våren 2000, nr 1802
Galerie Ariane Dandois, Paris

LITTERATUR:
Bo Vahlne: Nyinredningen av Rosersbergs slott 1797-1818, Stockholm 1988, sid 118ff
Ursula Sjöberg, red.: Rosersbergs slott, Stockholm 2005, sidan 182ff, jämför identiska avbildade armlänstolar samt text
Eva Nordenfelt: Ephraim Ståhl en kunglig stolmakare, Stockholm 2007, sidan 72ff, jämför identiska avbildade armlänstolar samt text

Under 1700-talets andra hälft fick kronprins Gustav och hans bröder varsitt lustslott att disponera. Hertig Karl tilldelades 1762 Rosersberg, ett renässans slott som genomgått upprustningar under Nicodemus Tessin d.y. och Jean Eric Rehn, inför hertigparets inflyttning på 1770-talet. Under den sengustavianska epoken gjordes en omfattande nyinredning av arkitekten Gustaf af Sillén, där hertig Karl deltog aktivt i utformningen av möbler och fast inredning.

I Konversationsrummet, nuvarande Röda salongen, engagerades Ephraim Ståhl, som av hertig Karl utnämnts till kunglig hovstolmakare. Ståhl fick uppdrag att leverera 16 armlänstolar och två ottomaner, allt förgyllt och ursprungligen klätt med rött, grönt och vitt damast. Salongsgruppens formgivning skedde i nära samarbete mellan hertigen och arkitekten af Sillén och blev en unik skapelse inom den sengustavianska möbelkonsten. Hertig Karl var mycket engagerad i Svenska Frimurare Orden. Den 7 juni 1774 valdes han till ny ordensmästare efter Carl Friedrich Eckleff och den 30 november samma år ersatte han Carl Fredrik Scheffer som ordens stormästare. År 1811 instiftade kungen Carl XIII:s orden. Den gåtfulla sfinxen blev ett populärt dekorelement, vilket passade utmärkt för scenografin i miljöerna kring hertig Karl, som lät inreda med klara referenser till det mångtusenåriga kulturarvet. Överhuvudtaget gavs slottets inredningar en stark prägel av hertig Karls roll som överamiral i flottan och som överhuvud inom frimurar- och ordensväsendet i landet.

Bo Vahlne beskriver, i sin bok Nyinredning av Rosersbergs slott, möbeln på följande sätt: "Dess form är unik och det förefaller rimligt att låta hertig Karl och Gustaf af Sillén dela på den måttliga äran därför. Under alla omständigheter är möbelns karaktär ett av många utslag av en strävan att finna en 'moralestetiskt' ideal form. Märkligt är också dess tidiga datering. Sannolikt har möbeln utförts vid 1790-talets mitt - om inte, så kan dess form härledas till denna tidpunkt. Den egenartade sammanställningen av en 'romersk', rundad rygg och de främre benen som hieratiska termer med egyptiska ansikten demonstrerar den intellektuella attityden till inredningsuppgiften."

Auktionens stolar har ursprungligen ingått i en grupp om fyra armlänstolar och en ottoman, vars ursprung från grevliga ätten Cronstedt af Fullerö möjligen har sitt upphov i att Carl Didrik Cronstedt (1778-1826) var kammarherre hos Karl XIII. Ätten Cronstedt har historiskt haft en stark anknytning till det svenska hovet under 1700-talets andra hälft och framåt.