2094. Carl Milles, Flygande häst

Droit de suite

Objektsbeskrivning
CARL MILLES
1875-1955
Flygande häst
Signerad Carl Milles och numrerad 5/12. Grönpatinerad brons, höjd 49 cm och längd 88 cm, monterad på stensockel totalhöjd 60 cm.
Gjutarstämpel Gunnar Pettersson fud.
Komponerad 1923
.
LITTERATUR
Paul Verneuil: Carl Milles, Bryssel 1929, jämför plansch 35
Henrik Cornell, SAK publ LXXII, 1963, jämför bild sidan 42
Erik Näslund: Carl Milles - en biografi, Wiken 1991, omnämnd i verkförteckningen sidan 335, jämför bild sidan 165 samt text på sidan 164-167.
.
Flygande Häst var ursprungligen avsedd att ingå i ett planerat monument över Karl XII, vilket en bevarad teckning av Milles hand visar. Konstnären övergav emellertid redan på ett tidigt stadium tanken på ett ryttarmonument och gjorde istället Flygande Häst till ett fristående verk. Som sådant visades den på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 i form av en monumental gipsversion, som senare förstördes av konstnären. I samband med Göteborgsutställningen utfördes hästen även i två exemplar av grågrön kolmårdsmarmor, varav det ena exemplaret ägs av Nationalmuseum i Stockholm och det andra finns i Cranbrook.
.
Flygande Häst är ett av de allra första exemplen på Milles svävande skulpturer, ett tema som konstnären ofta återkommer till. I sin flygande häst har Milles förenat rörelsens dynamik med ett dekorativt formspråk och samtidigt skapat ett uttryck för sin egen skaparkraft och sitt andliga sökande. I ett brev till Ragnar Josephson avslöjade konstnären själv sitt andliga släktskap med hästen: "I denna häst ligger hela min oroliga själ, som längtar obändigt att få visa sin kraft, som den har så svårt att få utveckla ...".
.
Skalden och vännen Verner von Heidenstam besökte vid flera tillfällen Milles i det nyförvärvade hemmet på Herserudsklippan och förvånades ofta över de stora verk som där växte fram. Vid ett sådant tillfälle, 1923, kunde han beskåda både Solsångaren och Flygande häst. "Han var som fastnaglad", skrev Milles till Ragnar Josephson. "Jag lämnade honom i en god stund och när jag kom tillbaka stod han på samma plats. Han yttrade 'Kära Milles, jag har aldrig lämnat din Atelier med sådan övertygelse av att Du gjort 2 odödliga verk som nu, den nya Tegnér och hästen kommer att hålla sig i alla tider ...'.
.
Ragnar Josephson berättade att Milles en dag, våren 1923, kom till honom i Uppsala. Han hade en låda med sig. Den packades upp och där låg modellen tíll Flygande Häst. Josephson hade redan sett den i ateljén och Milles hade även skrivit till honom om den: "Denna häst är nog tills vidare mitt ståtligaste verk, och ber jag Dig titta på den så Du har ljuset bakom Dig och få höra så hur Du ser den ...".
.
Milles har här verkligen försökt upphäva tyngdlagen och få konstverket att sväva. Dithän strävar ju också hästarna på Spanska Ridskolan i Wien när de utför en så kallad capriole. Hästen tar ett språng rätt uppåt, med krönta framben och utsträckta bakben.