1001. Salongsbord för barn, tillskrivet Mathias Bohman

Objektsbeskrivning
MATHIAS BOHMAN (mästare i Stockholm 1739-1759) tillskrivet, salongsbord för barn, stockholmsarbete i rokoko, signerat MB, fanerat med svärtad jakaranda, förgyllda beslag i form av rocailler och växtornamentik, konturerad skiva, nyckel finns, höjd 48, 47 x 31 cm; smärre lagningar, torrsprickor, senare skiva
PROVENIENS:
Claestorp, Östra Vingåkers socken, Södermanlands län
friherrinnan Wilhelmina Christina Beck-Friis gift med greve kammarherre Claes Casimir Lewenhaupt
Ericsbergs slott, Stora Malma socken, Södermanlands län
genom arv dottern Wilhelmina Sophia Charlotta Lewenhaupt gift med Carl Jedvard Bonde
genom gåva 1876 till dotterdottern Cecilia Wilhelmina Sofia Lewenhaupt gift med Henrik Wilhelm Falkenberg af Trystorp
LITTERATUR:
John Böttiger: Kungl. hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haupt, Stockholm 1901, jämför piedestal tillverkad av Carl Åhman 1763, plansch 48
Sigurd Wallin: Möbler från svenska herremanshem, del II, Stockholm 1933, jämför ritbord för barn från Drottningholm, med Lovisa Ulrika ägarstämpel, sidan 98f, jämför beslag sidan 100

Detta lilla märkliga salongsbord tillhör en ovanlig typ av barnmöbler som tillverkades under 1700-talet. Med tanke på dess exklusivitet brukar dessa ofta associeras med kungliga miljöer. I Nordiska Museets samlingar finns ett ritbord för barn, inköpt 1905, som är märkt med drottning Lovisa Ulrikas ägarstämpel och även Kronan Drottning Holm, från 1777 då inventarierna inlöstes av Gustav III till staten. Ritbordet antas ha använts av Gustav III och hans syskon vid den ritundervisning som Jean Eric Rehn gav prinsarna på Drottningholm.

Salongsbordet har tillhört friherrinnan Wilhelmina Christina Beck-Friis, vars far Corfitz Ludvig var kammarherre hos Sofia Magdalena, hennes make, Claes Casimir Lewenhaupt var kammarherre hos drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Båda familjerna hade god förankring vid det svenska hovet och det är inte en omöjlig tanke att bordet kommit deras i ägo under 1700-talets slut eller 1800-talets början. Möbeln är svärtad à la chinoise, för att efterlikna svartlackerade kinesiska möbler som var högsta mode under rokokon.