2291. Alfred Sisley, Le Parc

Objektsbeskrivning
ALFRED SISLEY
Frankrike 1839-1899
Le Parc
Signerad Sisley. Olja på duk, 60 x 73 cm.
Utförd 1878
Le Comité Sisley confirme l'authenticité de cette oeuvre: celle-ci sera incluse dans la nouvelle édition du Catalogue Raisonné de l'oeuvre d'Alfred Sisley de François Daulte actuellement en préparation à la Galerie Brame & Lorenceau.
PROVENIENS
Collection Fanny Lattmann, Hamburg
Jean-Pierre Durand-Matthiesen, Genève
Alex Barbey, Genève
Galerie Alex Maguy, Paris
Svensk privatsamling
UTSTÄLLD
Paysages de France, Musée de l'Athénée, Genève 1963, katalognr 55
La Peinture Française en Suède - Hommage à Roslin et à Wertmüller, Galerie des Beaux-Arts, Bordeaux 1967, katalognr 60
LITTERATUR
Galerie des Beaux-Arts: La Peinture Française en Suède - Hommage à Roslin et à Wertmüller, utställningskatalog, Bordeaux 1967, avbildad
François Daulte: Alfred Sisley - catalogue raisonné de l'oeuvre peint, Lausanne 1959, éditions Durand-Ruel, katalognr 284, avbildad
.
Alfred Sisley (1839-1899) var av engelsk härkomst och född i Paris, där fadern William gjorde affärer i textilbranschen. Om modern, Felicia Sell, kan inhämtas att hon ägde en musikalisk läggning. Under den största delen av sitt liv levde och verkade Sisley i Frankrike, men kom att behålla sitt brittiska medborgarskap. Han var tvåspråkig och bildade familj med fransyskan Eugénie Lescouezec. Efter att ha levt tillsammans i trettio år gifte de sig officiellt 1897.
Tanken hade varit att han skulle ägna sig åt kommersiell verksamhet. Men, ett icke ovanligt mönster, konstintresset tog tidigt över. År 1860 påbörjade han sina måleristudier för den i Paris verksamme schweiziske akademisten Charles Gleyre. Under studietiden lärde han känna Bazille, Renoir och Monet. I trakterna kring Paris - Fontainebleauskogen, Saint-Cloud - gjorde han sina första erfarenheter som landskapsmålare och det var som sådan han skulle verka livet ut. Vare sig han befann sig i Argenteuil, Louveciennes, Port-Marly, Moret-sur-Loing, tillfälligt i Hampton Court eller Cardiff.
Utbrottet av fransk-tyska kriget 1870-71 medförde ekonomiska svårigheter för den på allvar debuterande Sisley. Han kunde inte längre lita till stöd från sin far som nu blivit blottställd. Det som återstod för honom var ett uthålligt målarliv i kampen för tillvaron. Ständig brist på medel, svårigheter att sälja, kurtiserande av konstsamlare, hopp om lån och en molande känsla av att inte räcka till.
Detta hindrade inte att Sisley kom att inta en central position i impressionismens tidiga historia. Han tillhörde impressionisternas kärntrupp och deltog i fyra (1874, 1876, 1877, 1882) av deras åtta utställningar. Han hade förvisso inte saknat stöd av gallerister som Durand-Ruel och Georges Petit, något som bidrog till en någorlunda dräglig existens.
Han var impressionismens alltför ofta marginaliserade veteran. Men, kan man tillägga, den mest konsekvente. "Vad är egentligen en impressionist?" Frågan ställdes av den unge Henri Matisse till Camille Pissarro som gav ett subtilt svar. Cézanne, hävdade Pissarro, har hela sitt liv målat en och samma bild och är därför inte en impressionist. Sisley är en impressionist därför att han alltid förnyar sina bildval. Svaret hade en undertext. Att måla en och samma bild är att reflektera över bildskapandets möjligheter. Att måla nya bilder innebär snabbare förflyttningar, att aktivera sinnena inför omvärldens flyktiga skeenden, att i bild fixera det förbiglidande ögonblicket. Att vara impressionist i denna mening är att välja rätt, att minska avståndet mellan synintryckets omedelbarhet och annotationens uttrycksfullhet.
Det måleri som Sisley renodlade sökte en faktur som var tänkt som en översättning av landskapets taktila värden. Detta innebar inte att hans iakttagelser av det sociala livet och av modernitetens inverkan på landskapet är av underordnad betydelse. Snarare var det en fråga om att förmedla ett helhetsintryck av det som befann sig i synfältet - med eller utan en underliggande social kommentar. Med strikt impressionistisk praxis - procedur, form och innehåll - åstadkom han enligt vissa beräkningar år efter år sammantaget 884 nummer. Drabbad av strupcancer avled han i Moret-sur-Loing den 29 januari 1899.
Alltid nya bilder, men samma pensel. Den målning av Sisley som blivit aktuell inför höstens auktion är daterad 1878 och visar en parkinteriör, möjligen från Saint-Cloud. Han var i alla händelser väl bekant med trakten. Året dessförinnan hade han i kontrastrikt dagsljus med sitt staffli intagit en position vid bron över Seine med blicken riktad mot Saint-Cloud. Denna gång befinner han sig vid vägkanten i en park. Från sin låga blickpunkt iakttar han promenerande. Längre in skymtar vad som kan vara en vattenyta, invid vilken - i synfältets högra kant - ett vitt penseldrag och därunder ett ljusblått synes markera en staty med sockel.
"Ljusets effekter", förklarade Sisley i ett samtal med kritikern Adolph Tavernier, "som får ett nästan materiellt uttryck i naturen måste återges med materiell verkan på duken". Denna parkbild avviker inte från hans klart formulerade praktik. Brutna penseldrag, partiell pointillism, rena färganslag, och strukturerande blå konturer på mark och träd samverkar till en sammanhållen visuell effekt. Till en ljusladdad vävnad. I den blå diffuserande atmosfären står en gultonad grönska med knappt synliga röda accenter. Men mer synlig är den röda huvudbonad som bärs av den ena av de båda kvinnor som står vid en kärra på vägen i förgrunden. En i den lilla skalan livgivande röd signal. Helt visst, vi står inför ännu en av Sisleys målningar från en rik period i hans målarliv då han rörde sig i trakten av Sèvres, Billancourt och Saint-Cloud. Låt vara att hans skakiga ekonomi drev honom till sponsorjakt. Men det lager han byggde upp har inte minskat i värde.
.
Hans Henrik Brummer
Tidigare överintendent för Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde
.
.
I hjärtat av Batignolles, på Avenue Clichy, låg det idag mytomspunna Café Guerbois. En plats som blev en samlingspunkt, under åren kring 1870, för ett antal konstnärer som möttes runt Edouard Manet och diskuterade konst, filosofi och politik. De möttes på torsdagskvällarna och söndagarna och denna grupp kom att kallas le groupe des Batignolles. Några av medlemmarna, Claude Monet, Alfred Sisley, Pierre-Auguste Renoir, Camille Pissarro och Edgar Degas, ville förändra konsten och kom senare att bli kända som impressionisterna.
Impressionismen är på samma gång slutsatsen av naturalismens sökande i början av 1800-talet och början av 1900-talets modernister. Den är erövringen av det ultimata friluftsmåleriet, uppenbarelsen av ljuset och atmosfären, färgen och känslomåleriet - ett lyriskt och poetiskt måleri. Den tidiga impressionismens soldränkta målningar jagade bort det dunkla från Romantismen, och konstnärerna målade i en ofta skissartad teknik och med en kraftig penselföring.
Konstnärsvännerna bildade 1874 Société Anonyme coopérative des artistes peintres, sculpteurs et graveurs för att kunna visa sina verk utanför den rådande officiella konstutställningen, le Salon, som anordnades av Académie des Beaux-Arts. Gruppens syfte var att skapa fria utställningar, utan jury och utan de traditionella hederspriserna. Den första utställningen med 30 utställare öppnade i april 1874 och blev en kolossal skandal. Utställningen ägde rum hos den banbrytande fotografen Nadar, Boulevard des Capucines, nära Garnier operan.
Den inflytelserike kritikern Louis Leroy var den som myntade ordet impressionist. I en artikel i dagstidningen le Charivari den 25 april förlöjligade han utställningen - han tog titeln på en av Monets utställda målningar Impression - soleil levant och kallade de utställda konstnärerna nedsättande för impressionister. I artikeln skrev han bland annat:

Impression, soleil levant.
Que représente cette toile ?
Voyez au livret / Impression, soleil levant
Impression, j'en étais sûr. Je me disais aussi, puisque je suis impressionné,
il doit y avoir de l'impression là-dedans.
Et quelle liberté, quelle aisance dans la facture !
Le papier peint à l'état embryonnaire est encore plus fait que cette marine-là.
Artikeln resulterade i att en stor mängd nyfikna begav sig till utställningen, dock blev besöksantalet endast 3 500 mot 400 000 för den officiella Salongen. Inga verk såldes på utställningen och den blev en förödande ekonomisk katastrof. Tack vare konsthandlaren Paul Durand-Ruel som stödde de utställda konstnärerna kunde de mest nödställda få hjälp ekonomiskt. Durand-Ruel fick senare stor betydelse som försäljare av impressionisternas verk, framför allt genom att ordna utställningar av deras konst, inte bara i Paris utan även i London och New York.
1905 anordnade Durand-Ruel en utställning på Grafton Galleries i London med målningar ur sin makalösa samling impressionister - 315
mästerverk ställdes ut. Än idag anses utställningen vara en av de största och viktigaste impressionistutställningarna.
.
Pierre Olbers Saint Bellies
Intendent, Stockholms Auktionsverk