2179. Bruno Liljefors, Vinterlandskap med domherrar

Objektsbeskrivning
BRUNO LILJEFORS
1860-1939
Vinterlandskap med domherrar
Signerad och daterad B. Liljefors 91. Olja på duk, 40 x 50 cm.
PROVENIENS
Åmells Konsthandel, Stockholm
Svensk privatsamling
LITTERATUR
Allan Ellenius: Liljefors - Naturen som livsrum, Värnamo 1997, avbildad sidan 41
.
I tidiga år fängslades Bruno Liljefors av djuren, naturen och det spännande samspelet mellan dessa båda krafter. Eftersom han själv varit ett förhållandevis klent och sjukligt barn framstod dessa naturens överlevare som kanske än mer fascinerande än för andra. Tidigt fann Liljefors sin passion för konsten och skissblocket fanns alltid nära till hands. Fåglarna, hararna, insekterna och alla de skogens väsen studerades idogt. Återgivningen av dessa varelser i dess naturliga miljö kom att bli Liljefors stora drivkraft. Redan i mycket unga år fångade vinterfåglarnas flitiga födobestyr bland buskar och träd hans intresse. I närgångna rörelsestudier av vinterlandskapets vardagsdramatik lyckades han fånga och föreviga spänningen i en stund som lätt skulle passera för den icke invigde. Själv har Liljefors i sina memoarer skildrat det väl ihågkomna minnet från när han en dag vid åtta års ålder, då familjen just flyttat till ett nytt hus i utkanten av Uppsala, för första gången mötte en flock domherrar i vinterskrud:
.
"Men en dag när jag låg och stirrade ut genom fönstret på snön som var nyfallen och med sin mjukhet täckte marken och endast lät några strån av molla sticka upp borta vid bäcken kom en flock domherrar och slog ned bland dessa. Jag hade ännu aldrig sett sådana men hört mycket om dem. Och jag stelnade till inför den överväldigande synen och vågade ej andas av fruktan att det hela genast skulle försvinna. Kan rött vara så vackert! Och svart, vad hade man egentligen förstått av det förr - så sammetslent emot snön! Och den sidengrå ryggen och den gräddvita gumpen som kom fram mellan de delade vingarna när fågeln från ett strå bugade sig ned efter ett frö. Och hela tiden detta uppträdande som om snön och frosten vore deras bästa vänner. Förut hade jag trott att en liten fågel skulle se bortkommen och hjälplös ut i snön."