2071. Eugène Jansson, Sommarkväll

Objektsbeskrivning
EUGÈNE JANSSON
1862-1915
Sommarkväll
Signerad Eugène Jansson. Pastell på papper fäst på pannå, 100 x 75 cm.
Utförd 1892
PROVENIENS
Doktor A Böhme, Stockholm
LITTERATUR
Nils G. Wollin: Eugène Janssons måleri, i verkförteckningen som katalognr 38, avbildad sidan 33
Eugène Jansson - Sommarkväll
När Konstnärsförbundet agiterade för ett modernare förhållningssätt till det som man tyckte var förlegade stilideal vid konstundervisningen i slutet av 1800-talet var Eugène Jansson en av centralfigurerna. Trots att familjens ekonomi inte tillät några utlandsstudier inspirerades Jansson mycket av den franska expressionismen och symbolismen. I stället för att, som många av sina samtida kollegor hämta motiven från Paris, fick han utgå från Stockholm och naturen runtomkring honom. Med utgångspunkt i den blåa färgen har han skapat målningar med en omisskännlig stämning som har gett honom epitetet Blåmålaren.
I slutet av 1880-talet var Eugène Jansson plågad dels av sjukdom dels av försörjningsbördan för sin mor och lillebror. I detta kritiska skede steg räddarna i nöden in på scenen. Mecenaten Ernest Thiel kom att köpa inte mindre än 30 verk av Jansson av vilka flera hänger kvar på Thielska Galleriet än idag. Även Prins Eugen uppmärksammade tidigt Janssons måleri, i en tid då många oförstående rynkade på näsan åt hans alster.
Likt van Gogh gav sig Eugène Jansson i kast med sina dukar med full kraft och målade färdigt målningen i ett svep utan uppehåll. Efteråt var han uttömd på krafter efter den fysiska och mentala anspänningen. Han knöt också an känslomässigt med sina målningar och kallade dem för "sina stora blåa barn". Verket Sommarkväll är något av ett undantag. Ursprungligen var pastellen dubbelt så stor då Jansson bestämde sig för att helt enkelt dela den mitt itu eftersom han tyckte att den blev för stor att hantera. Han arbetade sedan vidare på de två verken var för sig.
Vi befinner oss på Södra bergen strax efter solnedgången med en hänförande vy över Kungsholmen, då till stora delar fortfarande obebyggt. Detta var utsikten från Janssons fönster och han kom att utföra en hel serie målningar med detta motiv. Nils G. Wollin skriver i sin bok Eugène Janssons måleri: "Här hade ju ödet kastat honom in just i den miljö, som han omedvetet längtat efter. Jag vill tänka mig hur han, då han kom in i sitt rum med västerhimlen rodnande emot sig, såg ut över fjärden, satte sig upp i det öppnade fönstret och där fick den första impulsen till denna komplex av motiv som han de närmaste åren konstnärligt skulle omstöpa. Denna serie, som från elegisk veka stämningar skulle växa till visioner av dramatisk uttrycksfullhet."Eugène Jansson återkom ofta till samma motivval som han upprepade, utforskade och trängde in i. Skymningsljuset går som en röd tråd genom hans verk men platserna och perspektiven förskjuts och förändras.
Det kom att dröja till 1905 innan han fick sitt stora genom brott som konstnär på Konstnärsförbundets utställning. 1998 fyllde hans målningar utställningssalarna på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Denna stora separatutställning, som senare flyttade till Musée d'Orsay, innebar också hans stora internationella genombrott. Förra året fyllde både Thielska Galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde sina salar med verk av Eugène Jansson. I samband med dessa utställningar skrev Carl-Johan Malmberg i SvD den 23/2 2012: "Då och då konstaterar man att avståndet i tiden till ett konstnärskap är av godo. Det har kunnat visa sin hållbarhet och mognat, som ett ädelt vin. Och vi ser den egentliga egenarten hos det, med en friare blick än den som tidsandan en gång tillhandahöll. Så är det med Eugène Janssons måleri."
Eugène Janssons målningar tillhör de fåtal verk som oberörda av tid och plats fortfarande talar till oss.