2022. Julia Beck, L'Etang (Brume)

Objektsbeskrivning
JULIA BECK
1853-1935
L'Etang (Brume)
Signerad Julia Beck. Olja på duk, 76 x 107 cm.
UTSTÄLLD
Julia Beck, Zornmuseet, Mora 2012
Julia Beck, Sven-Harrys (konstmuseum), Stockholm 2013
LITTERATUR
Kåa Wennberg: Julia Beck, Stockholm 2013, avbildad på sidorna 86-87
Julia Beck
av Kåa Wennberg
Julia Beck föddes i Stockholm 1853. Hennes far, Franz Beck hade invandrat från Tyskland och blev med tiden en mycket erkänd bokbindarmästare i Stockholm. Här arbetade Julia Beck extra under flera år och blev redan i unga år en mycket duktig kalligraf och hon fick framåt i tiden ett flertal medaljer för sin skicklighet.
Efter avslutad skolgång var Julia Beck elev på Slöjdskolan 1869-72 och vid 19 års ålder blev hon antagen som elev vid Konstakademien. Här var hon jämte Julia Strömberg den tongivande och sammanhållande i den kvinnliga kamratkretsen.
År 1878 kom Julia Beck till Paris för konststudier och året därpå hyrde hon en ateljé tillsammans med konstnärsvännerna Hildegard Thorell, Anna Norstedt och norskan Harriet Becker. Med jämna mellanrum kom erkända konstnärer dit, som Bonnat, Courtois och Bastien Lepage för att övervaka deras studier. Julia Beck fanns i Paris 1880 och ställde då ut ett självporträtt på Salongen som fick fina lovord. Året därpå påbörjade hon studier vid Académie Julian och senare Académie Colarossi och hon var där elev till Léon Bonnat, Jean Léon Gérôme och den belgiske målaren Alfred Stevens.
Sommaren 1882 hade Julia Beck och Karin Bergöö bestämt att de skulle fara till Bretagne för att måla. Strax innan mötte de Richard Bergh som föreslog att de istället skulle komma med till den lilla konstnärsbyn Grez-sur-Loing, belägen sju mil söder om Paris. Här blev Julia kvar den mesta av tiden under de kommande tre åren. Hon berättade långt senare "att detta var den viktigaste tiden för henne som konstnär, ty här kunde hon gå ut med sitt staffli i det fria och måla av landskapet".
Åren i Grez var över och Julia Beck återvände till Paris men efter en tid sökte hon nu sina motiv i Bretagne och Normandie. I september 1888 skedde den definitiva utflyttningen till Frankrike. Hon fann då sitt hem i den lilla staden Vaucresson, två mil väster om Paris och där blev hon kvar resten av sitt liv. Vaucresson hade en storslagen natur runtom och där producerade Beck ett stort antal utsökta målningar.
Julia Beck trivdes mycket väl i Vaucresson men under 1920-talet började hon längta till Sverige och återvände hem i några omgångar. Då sökte hon sina motiv i Stockholm och ute i skärgården, ofta på Utö där hennes bror Victor Beck bodde under somrarna. Under slutet av 1880-talet hade Julia lärt känna prins Eugen vilket medförde att hon också var välkommen till Waldemarsudde för att måla.
Ett flertal medaljer och utmärkelser tilldelades Beck under hennes levnad. År 1904 fick hon Officier d´Académie. År 1926 dekorerades hon med Officier de l´Instruction Publique och år 1934 tillkänna-gavs att Julia Beck fått Hederslegionen. Därmed hade hon fått Frankrikes fulla erkännande.
Julia Beck var verksam med sitt måleri ända upp i mycket hög ålder. År 1933 skrev hon till en konstnärskollega i Stockholm: "Igår den 20 december fyllde jag 80 år, jag reser, jag arbetar, jag säljer och förstår ej själv min höga ålder."
I september 1935 fördes Julia Beck till ett sjukhus i Versailles för att vårdas för en influensa. Men efter bara några dagar tillstötte en hjärnblödning och tillståndet försämrades betydligt och den 21 september somnade Julia Beck in lugnt och stilla.
Bara en kort tid därefter skrev en Stockholmstidning: "Julia Beck var en sällsynt rik personlighet. Hon förenade fransk espri med svensk grundlighet, latinarens logiska skärpa med germanens mysticism. Hennes ideal var höga och hon svek dem aldrig".