4081. Cecilia Edefalk, Double Marcus Aurelius

Droit de suite

Objektsbeskrivning
CECILIA EDEFALK
född 1954
Double Marcus Aurelius (ur Portrait of a sculpture)
Utförd 2006. Silveroxiderad brons och trä, 39 x 29 x 21 cm.
Herman Bergmans konstgjuteri

PROVENIENS
Galleri Brändström+Stene, Stockholm

LITTERATUR
Cecilia Edefalk in der Antikensammlung der Kunsthalle zu Kiel, 2007. Jämför sid 104-105
.

Cecilia Edefalk använder sig av spegeleffekter, visar målningar i 90-graders vinkel och vänder dukar upp och ner. Hon utgår ofta från ett enda motiv, som hon bearbetar i serier. Det kan vara så vitt skilda ämnen som Helan och Halvan, antika skulpturer eller sitt eget självporträtt. Ibland är utgångspunkten ett fotografi men kan lika gärna vara en skulptur eller en avgjutning av en skulptur. Edefalks konst är av konceptuell art där hon undersöker mekanismen kring att åstadkomma och att se på en målad bild.

Hennes parafras av René Margittes "Ceci n'est pas une pipe" som i hennes tappning heter "Ceci est une reproduction", alltså "Detta är en reproduktion" med den inbyggda allusionen till hennes förnamn "Ceci" skulle mycket väl kunna tolkas som en slags undersökning av måleriets psykologiska avsikter.

Genom att arbeta med serier där samma bild återkommer men hela tiden förvrids något, fokuserar hennes verk på den svårdefinierbara skillnaden mellan original och kopia. I samband med en utställning på The Art Institute i Chicago 2006 talade Edefalk själv om sitt måleri: Jag upptäcker saker i mina målningar när jag upprepar dem. Det är ett sätt för mig att utforska mitt eget arbete. Jag är alltid förvånad över resultatet. Jag tror att jag ska veta vad som kommer att hända. Men med varje ny målning, förändras även de andra.

Den blå serien "To view the painting from within" (2002) utgår från en skulptur av Marcus Aurelius, romersk kejsare mellan åren 161 och 180 e.kr. I serien motsvarar varje porträtt av Aurelius en position i ett månvarv. Samma historiska person avbildas i en rad skulpturer med samma förlaga. Det målade porträttet avspeglar ansiktet i brons som i sin tur motsvarar en position på himlen.

Edefalk känner sig själv som en självklar del av konsthistorien. Hon känner igen sig i skulpturerna och genom att måla av dem blir de på så vis ett slags självporträtt av henne själv.