63. Marie-Louise Ekman, Fågel i svart rum

Droit de suite

Objektsbeskrivning
MARIE-LOUISE EKMAN
född 1944
Fågel i svart rum
Signerad och daterad M.L Ekman 1999. Olja på duk med assemblage, 39 x 55 cm.
PROVENIENS
Galerie Aronowitsch, Stockholm 1999, katalognr 60
"När man tittar närmare på Marie-Louise Ekmans mångskiftande konstnärskap visar det sig snart att hon är en återanvändare. Det finns knappt ett motiv som inte dyker upp i mer än ett sammanhang, inte en figur som man inte stiftar bekantskap med mer än en gång. Först möter man dem i objekt och målningar, senare i filmer, TV-serier och radioprogram. Medierna kan växla men tematiken och tonen består i många stycken i flera decennier. Trots detta, eller kanske tack vare, känns hennes konst förvånansvärt ung även 30 år efter dess tillkomst."
Med ovanstående ord inleder Maria Lind sin text i boken om Marie-Louise Ekman som publicerades 1998. Så här femton år senare känns de fortfarande lika aktuella. Marie-Louise Ekman likaså. Hon debuterade 1967 på Galleri Karlsson och har alltsedan dess visat oss ett mångfacetterat konstnärskap där hon fritt rör sig mellan olika medier som måleri, skulptur, film, teater och TV. Maria Lind fortsätter:
"Marie-Louise Ekman är den första konstnären i Sverige som konsekvent ser verkligheten ur en ung kvinnas perspektiv och som lika konsekvent tar det banala på allvar. Hon skildrar alldagliga händelser och aktiviteter som att äta, umgås, gå på toaletten, sova och älska - allt det som utgör ett liv. Det sker utan åthävor, i naturlighetens tecken, men med ett stort mått av kontroll. Man skönjer en vägran att låta sig styras av konventioner, vare sig det gäller hur man bör uppträda, leva eller göra konst."
Marie-Louise Ekman representerar idag ett samtida konstnärskap där rollen som konstnär inte längre är självklart begränsad till en viss genre. Du behöver inte vara målare, skulptör eller regissör. Du kan lika gärna vara allt. Resan från tidningen PUSS till chef för Dramaten behöver inte vara så lång som man kan tro. I en intervju med konstnären Jan Svenungsson säger hon:
"Jag upplever konstnären som en joker i kortleken som kan röra sig åt alla möjliga håll som de flesta människor inte kan, och du kan sätta ihop information och experiment... det finns liksom inga tydliga regler i en konstnärlig verksamhet som det finns för andra yrkesområden, och det innebär att man kan göra vad som helst som konstnär, och det betyder att man blir som en slags oas för andra människor. När de drömmer om att göra något annat så drömmer de om en konstnärlig verksamhet, eller när de tänker på något lustfyllt i en olustfylld tillvaro... Därför är det på ett sätt en drömtillvaro att göra det där som ingen har gjort förut, det andra människor inte så lätt kommer åt i sin verklighet - och däri ligger det ett ansvar också."