48. Andreas Eriksson, Baum

Droit de suite

Objektsbeskrivning
ANDREAS ERIKSSON
född 1975
Baum
Signerad och daterad på baksidan Andreas Eriksson Medelplana, 2010. Olja/akryl på duk, 180 x 150 cm.
"Fascinerande illusioner ger motiven liv. Få konstnärer lyckas skapa en så stor variation inom en så begränsad motivkrets som Andreas Eriksson gör. Det som under det senaste decenniet har funnits runt omkring honom avspeglas dock i verken. Bastanta trädstammar, spröda kvistar, mullvadshögar, skuggor som ruvar i snåret och ljus som sipprar in genom fönstret. Till synes så nära och i själva verket så fjärran från ett nordiskt landskapsvemod. För även om Eriksson går i dialog med föregångare som Jóhannes S Kjarval eller visar ett släktskap med Per Kirkeby följer han sin egen väg. Det mest fascinerande med Erikssons konst är nämligen inte vad den föreställer, utan hur den gör det.
På ett subtilt sätt berör detta skapande frågor kring illusion. Betraktaren ser kanske träd, stammar och grenar. Konstnärens relation till naturen verkar dock lika intensiv som analytisk. Den skog som omger ateljén på Kinnekulle är ett outtömligt förråd av färger och former, figurer och strukturer. De magnifika oljemålningarna, som i storleken kan matcha Anselm Kiefers, tar utställningens första rum i besittning. Här råder en häpnadsväckande stämning. Det är som att förflyttas till en urskog."
Joanna Persman, Svenska Dagbladet 5 feb 2014
Andreas Eriksson visade två Baum-målningar på Moderna Museet 2010, under Moderna-utställningen. Ur katalogtext av Magnus Bons:
"I två av de utställda målningarna skymtar utkast till en trädstam. Bakom slöjorna av tunn färg som pärlat sig av den fetare undermålningen anas upptecknade former som signalerar "grenar". Erfarenheter från vardagen, en blick riktad mot naturen och hemmiljön har sedan flera år bildat underlag för Erikssons konstnärskap. Hans sätt att skapa "landskap" pendlar mellan atmosfär, metafor och berättelse. I dessa två målningar blir dock figurationen aldrig mer än antydd. Färgskikten i det som kan ses som bakgrund flyter in i de som ligger framför. Bildens piktur innehåller tydliga spår av aktiviteten från penslar och spacklar. Andreas Eriksson är fortsatt upptagen med måleriets grammatik."
Andreas Eriksson utsågs till årets konstnär av tidningen Konstvärlden 2012. Andreas Eriksson var svensk representant på Venedigbiennalen 2011, tillsammans med Fia Backström.
_________________________________________________________________________
Andreas Eriksson är en av våra mest erkända konstnärer både i Sverige och i utlandet. Han började på Konsthögskolan redan som 18-åring 1993. Efter sin utbildning bosatte han sig i Berlin där han gjorde snabb karriär och bland annat arbetade som assistent åt konstnärerna Olav Christopher Jenssen och Tobias Rehnberger. Med regelbundna och kritikerrosade utställningar är han representerad av några av världens främsta gallerier. Han vann Art Balois-priset för sin prestation på Art Basel Statements 2007 och blev firad för sin installation på Venedigbiennalen 2011. Stockholms Auktionsverk fick möjlighet att ställa några frågor till konstnären.
Du rör dig mellan olika medium som fotografi, skulptur och måleri, är de olika aspekter av samma tanke eller hur hänger de ihop?
Jag har ju olika visuella hang up´s och dessa försöker jag samla på. Ibland räcker det att fotografera en sådan "hang up" andra gånger försöker jag måla, ofta tycker jag att det blir olika infallsvinklar på liknande visuella härvor.
Hur går det till när du målar, har du en färdig idé som du arbetar efter eller är det mer en process över tid?
När det gäller de större målningarna så behöver jag ofta något slags ramverk att hålla mig i, men när det är de mindre bilderna så är ofta materialet och storleken en utgångspunkt.
Målningen "Baum" ingår i en serie målningar av träd. Vad är det med träd som inspirerar dig?
Jag är inte så intresserad av träd egentligen utan mer intresserad av måleriet i barken och stammens skulpturala kvalitéer.
Dina målningar har kallats ready-mades, kan du beskriva?
Det var en skribent som tyckte att mina målningar var ett osentimentalt samlande av naturen utanför ateljén och att "lyfta" in naturen i ateljén bottnade i en visuell demokrati (så när snön lagt sig på landskapet utanför ateljén blir det inte mycket målat)
Hur lång tid tar en målning att bli klar och hur vet du att den är färdig?
Ibland faller målningarna som fallfrukt i huvudet på mig andra gånger sliter jag i åratal.