Döderhultarn, särlingen som blev geni

På vårens Klassiska auktion presenteras verk från en av Sveriges finaste privata samling av Döderhultarn.

Döderhultarn, Bröllop

Axel Petersson hann bli fyrtio år innan han 1909 debuterade på en karikatyrutställning i Stockholm. Med denna slog han igenom och blev känd som Döderhultarn.

Den provinsiella träskulptörens originella karaktärsskildringar av småländsk allmoge är lätta att känna igen och de är skapade med stor känsla och skicklighet. Vem har inte slagits av hans blandning av rå humor och djupa allvar. De expressiva träskulpturerna gestaltar olika arketyper i Döderhultarns omgivning och föreställer ofta personer ur hans förflutna såsom den argsinte skolmagistern, den fromme prästen, den auktoritära kavalleristen eller hans högt dyrkade moder. Utan att vara politiska ger gestaltningarna syrliga kommentarer till samhällsinrättningar som äktenskapet och häradsrätten eller den prostituerade kvinnans utsatthet.

Döderhultarns hade förmågan att förena cynism med en instinktiv och rent makalös förtrogenhet med sitt trä och han högg, sågade och täljde tills statyetten stod där förlöst ur blocket. För att förtydliga karakteristikan i blickar och anletsdrag färgsatte han ibland sina gestalter men han var också mycket skicklig på att framhäva materialets egna cellstruktur så att träet framstod som hud eller tygtextur. Om sin praktik sade han själv "jag kom underfund med att mina gubbar inte gjorde sig om jag inte skar dem grovt. Ett ansikte skall inte vara bokmärkes­sött, om det skall ha karaktär".

Axel Petersson växte upp på den småländska landsbygden i slutet av 1800-talet under strävsamma förhållanden. Han blev tidigt faderslös och efter några år tvingades familjen lämna lantbruket och flytta in till Oskarshamn. Petersson var en särling och familjens svarta får. Han förmådde aldrig hitta någon yrkestillhörighet och han flyttade aldrig ifrån sin moders hem. Han fick en liten bod i uthuslängan där han satt och "kretade i trä". Han utvecklades snabbt till ett av stadens många original, med öknamnet "Tolvskillingen" eftersom han gick runt och försökte sälja sina altster för en tjugofemöring.

Axel Petersson kändes lätt igen på sin fotsida vinterytterrock, galoscher och alldeles för stora plommonstop som han bar oberoende av säsong. Petersson hade ett livligt fantasiliv och hade stor respekt för naturens krafter. Han var till exempel mycket åskrädd och trodde sig tekniskt skyddad av sina galoscher som han därför bar året runt – även inomhus. Hans fantasier i kombination med en stor impulsivitet fick honom ofta på resande fot. Målen för dessa resor kunde vara ett fantasieggande föremål såsom en historisk artefakt eller ovanlig uppfinning. Ibland gav han sig iväg till födelsebygden för att fiska eller vandra. Och det var på dessa resor som han hämtade sin inspiration.

Döderhultarn debuterade och fick sitt genombrott på skämttidningen Söndags-Nisses karikatyrutställning år 1909. Med verk som Begravning, Bröllop, Beväringsmönstring och Auktion blev han rikskänd. Det var också nu som Tolvskillingen blev Döderhultarn.

Döderhultarns konstnärliga genombrott påverkade inte hans livsstil märkbart. Framgången på Söndags-Nisses utställning ledde samma år till andra betydelsefulla framträdanden på bland annat Konstnärsförbundet och på Konst-industriutställningen i Friesens Park där paviljongen ritats av Ferdinand Boberg. Av alla köp som gjordes utmärks särskilt förvärvet av Beväringsmönstring till Göteborgs Museum. Detta var det första inköpet av ett "Döderhultarverk" till ett svenskt museum och utgjorde det definitiva genombrottet. ­Priset – icke prutat – var 150 kronor.

Döderhultarn kan betraktas som en småstadskuf och apart konstnärsgestalt men framförallt som en av våra stora folklivsskildrare. Hans storhet ligger i hans djupa och tidlösa människokännedom och han betraktas alltjämt som en av de mest kända svenska skulptörerna.

Nr 3058-3100 Döderhultarn

För mer information kontakta vår expert:

Ebba de Faire
tel: 08-453 67 35
ebba.de.faire@auktionsverket.se