Anders Zorns mästerverk Reflexer

På vårens Klassiska auktion den 9-12 juni kommer ett av Anders Zorns verkliga mästerverk att ingå – Reflexer.

Anders Zorn Reflexer

”Vattnets lek och reflexer”
Zorn med sin modell utanför Dalarö

Natursanning kan innebära åtskilligt. I konstens värld förefaller vägvalen oändliga. För Anders Zorn handlade natursanning i hög grad om att förmedla lyckliggörande sinnesintryck. Så var det också när han stod inför utmaningen att göra rättvisa åt sina synintryck från Stockholms skärgård. "Hemkomna till Sverige bodde vi hos min svärmor på Dalarö", skriver han i sina självbiografiska anteckningar om sommaren 1886, "och började jag genast gå lös på naturen, att lösa nya problem. Vad som nu tycks ha lockat mig särskilt var vattnets lek och reflexer, att riktigt få det att röra sig, sätta vågorna och allt i perspektiv och vetenskapligt förklara allt med minutiös skärpa".

Hans studier av vattenytornas rörelser och skiftningar hade i själva verket inletts redan vid engelska vattendrag i början av 1880-talet. Med sommaren 1886 kom hans iakttagelser av den rörliga vattenytan att skärpas ytterligare. Akvarellerna Kapprodd och Sommarnöje framstår som underverk i konsten att återge minnen av det fundamentala livsvärde som ligger i att med sinnena uppleva närkontakten med vatten.

Zorn har kallat sin metod "vetenskaplig" i bemärkelsen optiskt trovärdig, vilket förutsätter en tålmodig och precisionsmättad bearbetning av synintrycken. Det var aldrig fråga om att översätta fotografiska snapshots, även om fotografiskt registrerade vattenrörelser varit användbara som tillfälliga referenspunkter i det omsorgsfulla skissarbetet. Det avgörande var Zorns minneskapacitet - hans förmåga att aktivera synminnen vid arbetsprocessen och samtidigt låta varje accent, varje anslag övergå i nya. En form föder en annan. Det som kan förefalla spontant döljer ett kalkylerande tillvägagångssätt.

Han talade om "vattnets lek" men ofrånkomligt också om "reflexer", det vill säga det efter väderleken skiftande ljus som omger det vattenlandskap Zorn såg på Dalarö med omnejd. Men han hade inte kommit dit för att bedriva naturstudium. Han ville berätta något - en anekdot, en episod eller något liknande. Men aldrig något konfliktladdat. Akvarellerna från sommaren 1886 handlade om sommargästernas fridfulla möten med lokalbefolkningen.

När han återkom till Dalarö sommaren därpå hade han andra idéer. "Hur jag just denna sommar kom att försöka vad som ännu är mitt älsklingstema, den nakna kvinnokroppen ute, minnes jag ej", erinrar han sig i sina självbiografiska anteckningar och tillägger: "Men detta att måla naket ute kan jag ej påminna mig något föredöme som inspirerat. Jag fick en från Akademien förskjuten modell (för tjock) karamellarbeterska, seglades av en gubbe på Dalarö ut till en närliggande ö och målade där några badande kvinnor efter denna frodiga flicka. En kombination av gråa klippor, tall, naket och vatten. När jag ser på det arbetet nu får jag intryck av att det sistnämnda elementet inspirerat mer än något annat. Sedan har det nog fått vika för reflexerna på den nakna kroppen".

Inga föredömen? Frågan har sysselsatt konstforskningen med skiftande resultat. Möjligt är att Zorn tagit summariska intryck av det i den klassiska konsten ymnigt förekommande nymftemat – nakna kvinnogestalter som besjälande naturväsen. På närmare håll kunde han, vilket föreslagits, haft kännedom om Renoirs Les Grandes Baigneuses. Hur det än förehåller sig med den saken, finns det likväl anledning att ta Zorn på orden. Trots allt var steget långt från den barockens värld från vilken Renoir hämtat sin inspiration – från François Girardons Le Bain des Nymphes i Versailles. Snarare ligger antagandet nära att han med sitt nya motivval markerade ett avståndsstagande från nymfgenrens artificiella karaktär. Det blir då inte längre en fråga om förebilder utan om försök till förnyelse.

I alla händelser hade Zorn kastat loss från det herrskapliga sommarnöjets Dalarö. Han rekryterade en rundlagd modell, hyrde segeltransport och begav sig ut till en ostörd ö för att där i fred kunna arrangera sina motiv. Spontana nakenbad var (och är fortfarande) knappast accepterade i socialt strikta miljöer. Men frizoner fanns för avkopplande nakenbad när omständigheterna så tillät, även om sådana veterligen inte blivit föremål för en mer ingående kartläggning. Intoleransen släppte dock sitt grepp när den gamla föreställningen om nakenheten som ett oskuldens tillstånd tog över. Långt borta från badortens bryggor och stränder med sina socialt kontrollerade bad öppnade sig sinnena för den rena luften. Nakenbad kunde inte bara uppfattas som oskyldiga utan också som terapeutiskt välgörande. I den mån ett sådant program föresvävade Zorn när han seglade ut med sin modell torde hans uppsåt ha varit respektabelt nog. Det han nu tillförde sitt konstnärskap var en form av sundhetskult; han använde själv ordet "levnadsfrisk". Men trots denna nyorientering höll han fast vid bärande inslag i sitt bildtänkande - sina preferenser för episodiskt och i regel affirmativt berättande.

Följande sommar, 1888, upprepades expeditionerna med hälsoaspekten starkt närvarande. Denna gång fanns också en pojkmodell med: "Min modell var i Stockholm inneboende hos en skomakarefamilj med många barn och när jag for in och bad att få låna en pojke av skomakarn hade han intet emot att bli av med en av dem.", skriver Zorn. "Den som passade mig var sjuklig och skulle i alla fall dö. Men sådan verkan har den friska luften på nakna kroppen att när jag efter ett par veckor återlämnade pojken var han så frisk och rödblommig att föräldrarna knappt kände igen honom". Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Ett kort berörande ögonblick. Resultatet denna sommars seanser blev Une Première, ett motiv som visar hur en beskyddande mor vadar ut i vattnet med sin ängslige pojke.

Livsnärhetens idiom gav vardagen sin hyllning och därmed spelrum för det personligt näraliggande. Så även en så skenbart enkel händelse som att segla ut med en liten båt till skären med en yrkesmodell och en liten pojke som behövde luft. Man kan lägga ut texten åtskilligt när det gäller underliggande bevekelsegrunder och mycket har avhörts i den vägen. (Man har exempelvis funnit att Zorns motivval "har sin rot i att han aldrig blev försonad med modern och att fadern inte fanns till hands som befriare från kastrationsångesten".)

Bortser vi från den zornska voyeurismens kontroversiella aspekter kvarstår ett måleri med en omedelbar sinnlighet. Det friluftsmåleri som Zorn odlade vid denna tid var ett växelbruk mellan akvarellteknik och oljemåleri, ett växelbruk som ledde till en definitiv övergång till oljemåleriet. Hans akvarellmåleri flödade rikare än någonsin, med genren krävde oljemåleriets gammalmästerliga stabilitet för att fungera i de stora sammanhangen. Han sökte och fann en penselskrift som gav honom ökade möjligheter att fånga ljusets avmaterialiserande inverkan på landskapet, dess förmåga att upplösa konturer och kroppslighet.

Som valörmålare utgick han från motivets ljusvärden. På franska kallas receptet enveloppe. I Jules Adélines Lexique des termes d'art betyder envelopper att man beslöjar motivet genom en mjuk modellering genom att bildens föremål och figurer får mindre skarpa konturer så att de uppgår i den omgivande atmosfären. I sitt friluftsmåleri lyckades han åstadkomma ett sammanhållet ljusspel utan att växlingen mellan medierna blev alltför påfallande - färgen ligger jämt och obehindrat fördelad över bildytan. Ljusskildringen utomhus och återgivningen av stoffer och hud var för akvarellisten Zorn knappast några nya problem. När han övergick till oljemåleriet fanns möjligheten att förtunna pigmenten med terpentin. Över dukens väv kunde han växelvis arbeta med partier där färgen ligger tät och med andra där pigmenten förtunnats. När han övergav akvarelltekniken till förmån för det tröga oljemåleriet förlorade han transparens men vann en mättnad i färgen. Övergången till oljemåleriet var för honom närmast en fråga om att komplettera sin invanda akvarellteknik med valörmålarens begränsade palett. Den tröga oljefärgen krävde kraftigare penslar, runda och platta, och i stället för akvarellmålarens svamp stod kniven till förfogande som hjälpredskap.

Sommarsejourerna på Dalarö blev synnerligen framgångsrika och officiella erkännanden uteblev inte. Den första versionen av Une Première, som utfördes i gouache, belönades med första klassens medalj vid världsutställningen i Paris 1889. Ursprungligen ägde den en blondare mer svavelaktig ton än den har i sitt nuvarande tillstånd. Den skars sönder vid ett senare tillfälle av konstnären själv - missnöjd med ett försök till omarbetning. Skulptören Christian Eriksson räddade bilden, som i sitt nuvarande tillstånd stilistiskt sammanfaller med Zorns aktmåleri från 1890-talets mitt.

Den blonda ton, svavelaktig eller svagt blåaktig, som kännetecknade friluftsmåleriet från 1888 övergick följande sommar till en annan mer varmt vibrerande. Detta kan mycket väl sägas efter att ha studerat huvudnumret från denna sommar - Reflexer. Själv uppger Zorn att han med denna målning hade sökt "lösa ett ytterligt komplicerat reflexproblem".

Zorn har behållit sin vanliga projektionsmetod, det vill säga med huvudhändelsen betraktad något ovanifrån. Det är en kort berättelse om en naken ung kvinnas försiktiga vadande i en solbelyst skärgårdsvik. Han har lyckats samstämma synintrycken från skärgårdslandskapet med det som sammanhänger med känseln, med hudens förmåga att med sina känselkroppar registrera temperatur och beröring. Vi anar hur kvinnan med sina fotsulor känner av vikens ojämna sandbotten och hur vattnet omsluter hennes fötter, hur hennes hud tar emot den milda brisen och den solvärme som kommer mot hennes rygg. Zorn demonstrerar sin uppenbara förtjusning över att kunna återge vassruggar och hur dessa böjer sig lätt för vinden. Hud, vatten, vegetation och klipphällar omsluts av det klara solljuset. En skugga faller över klipphällen och kvinnan kastar en blå skugga framför sig vattnet, vars rörliga yta samtidigt fångar upp hennes gestalt i mörka uppbrutna speglingar. Han har med osviklig precision iakttagit ljusets reflekterande och penetrerande inverkan på de i bilden dominerande vattenstråken. Den blå himlen reflekteras och luften får liv. Vid strandkanterna bildas något mörkare speglingar. Belysningen av förgrundens små vågrörelser visar att vatten är transparant och vi förstår att det är grunt. Det Zorn kallat "ett ytterligt komplicerat reflexproblem" resulterade i en märklig uppvisning i konsten att förmedla livsbejakande sinnesintryck. I detta ligger oersättliga livsvärden, vilket kan vara stort nog för en konstnärs ambition.

Hans Henrik Brummer, tidigare överintendent för Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, museidirektör för Zornsamlingarna 1972-1989

Citat:

"På Dalarö, där jag också som vanligt tillbragte några veckor [med att] måla naket sökte jag lösa ett ytterligt complicerat reflexproblem. Tvlan heter Reflexer och utställdes på Salongen 1890" (Anders Zorn)

"På Dalarö målade han 1889 utom mindre studier ett par av sina huvudverk, Les baigneuses och Reflexer. Den senare är hans kanske mest strålande skildring av en skärgårdsvik: den kan endast mäta sig med Frileuse, som utfördes några år senare, men där han ställer andra koloristiska problem. Det är tack vare ett genomfört valörarbete som det lyckats honom att få flickan att liksom vara ett med naturen, omsvept av den varma luften över vattnet. Detta gör att hon blir på något sätt immatriell [...] framträder hon endast som ett väsen som förtätar sommarens fullhet." (Gerda Boëthius)

"De äro Reflexer, föreställande en kvinna som står ute i vattnet, bland vass, sökande sig fram på den antagligen steniga bottnen. I bakgrunden en klippstrand, avskuren av ramen. Titeln anger det färgmotiv, som i främsta rummet intresserat konstnären, och som för övrigt är det bärande i flertalet av dessa badtavlor. vattnets och grönskans reflexer på den nakna kroppen. Kvinnans trevande gång är mästerligt skildrad och duken i sin helhet en av de förnämsta i hela genren." (Tor Hedberg)

"Reflexer från 1889 handlar om sinnesförnimmelser, om det klara ljuset och den varma brisen, om klipphällarnas värme och baderskans balansakt i den skyddade skärgårdsviken." (Hans Henrik Brummer)

"Reflexer är ett av Zorns främsta verk med motiv av naket i det fria." (Birgitta Sandström)

"På Dalarö tillkommer bland andra Reflexer och Les Baigneuses, två av Anders allra bästa friluftsmålningar [...]" (Birgitta Sandström)

 

För mer information kontakta vår expert
Andreas Rydén 08-453 67 62
andreas.ryden@auktionsverket.se