Alexander Calder på Moderna

På höstens Moderna auktion säljs tre gouachemålningar som tidigare ingått i en betydande svensk samling.

Alexander Calder, Incertitude

Med den rörliga skulpturen – mobilen – revolutionerade Alexander Calder konstvärlden och han räknas till en av giganterna.

Genom hela sitt konstnärskap tecknade och målade Calder och det var genom detta som han prövade sina idéer. Under ett år i Aix-en-Provence 1953 började han att måla i gouache, ett slags vattenbaserad färg. Calder blev gouachemåleriet trogen under resten av sitt liv. De stora skulpturala verken i metall tog lång tid att färdigställa och parallellt kunde han i de här målningarna arbeta mer direkt. I gouachemåleriet utgick Calder från samma hemlighetsfulla vokabulär som man känner igen från skulpturerna, såsom spiraler, himlakroppar, röda solar och kaktusar komponerade i olika lager. Han hyllade dialogen mellan naturen runt omkring och det undermedvetna landskapet och hans palett koncentrerades till primärfärgerna rött, blått och gult.

Alexander Calder (1898-1976) är ett bekant inslag för många stockholmare. Många känner igen hans världsberömda monumentalskulptur De fyra elementen utanför Moderna Museet, och varianter på hans mobiler hänger numer i barnkammare världen över.

Alexander Calder växte upp i en konstnärsfamilj i Philadelphia i USA. Han ville först inte gå i sina föräldrars fotspår utan utbildade sig till ingenjör och tog många olika sorters arbeten innan han slutligen skrev in sig på Arts Student League i New York. Efter sin examen 1926 flyttade Calder till Paris. Här skapade han små ståltrådsfigurer som senare utvecklades till en hel miniatyrcirkus som sköttes av konstnären själv till musik från en grammofon, i ett slags primitiv form av performance. I denna Cirque Calder finner vi cirkusdirektörer, lejontämjare och akrobater inspirerade av Paris vaudeville-scener, men också artister som Josephine Baker. Det var genom cirkusen som han fick sitt genombrott och det var genom den som han blev uppmärksammad av ledande konstnärer såsom Marcel Duchamp, Piet Mondrian, Fernand Léger, Jean Arp och Joan Miró.

Mötet med Mondrian var avgörande för Calders konstnärliga utveckling. Besöket i hans ateljé var som han själv beskrivit det en chock som fick saker att hända. Mondrians vitmålade studio, med stora färgsatta fält i rött, blått och gult med utplacerade objekt och konstverk som liksom blev en del av en stor rektangulär statisk harmoni: om jag ändå hade kunnat sätta det i rörelse, har han senare berättat. Mondrians inflytande syns i färgerna men framför allt i klivet in i ett helt abstrakt uttryck. Calder började experimentera med former utan några referenser till verkligheten. Men han insåg att problemställningen för en abstrakt skulptör inte var densamma som för en målare och utmaningen för Calder var att definiera volymerna i rummet med enklast möjliga medel - och att sätta dessa volymer i rörelse.

Det första steget mot rörlig skulptur tog han genom att låta små motorer driva de olika volymerna i komplexa rörelser i rummet. Dessa första motoriserade skulpturer visades 1932 på Galerie Vignon i Paris men kort efter utställningen började han skapa kompositioner som hängde från taket och som rörde sig själva i luften. Konstnärskollegan Marcel Duchamp kallade dem för mobiler och en ny konsthistorisk beteckning var skapad.

Om Mondrian var avgörande för Calder i att ta avgörande kliv i sitt konstnärskap så var vännen Joan Miró den som fick honom att hitta fram till det uttryck som är allra mest bekant för eftervärlden. Calder insåg att hans grundläggande förhållningssätt låg mycket mer nära Mirós abstrakta surrealism baserad på organiska former, än i Mondrians renodlade plastiska geometri. Särskilt tydligt syns att inspirationen hämtades från Miró i hans femtiotalsarbeten. Ibland fungerar de här skulpturerna nästan som tredimensionella gestaltningar av Mirós målningar.

När man tänker på Alexander Calder är det kanske hans monumentalskulpturer som först hamnar på näthinnan, placerade utanför museer, på avenyer och i parker. Eller så är det hans humoristiska trådskulpturer från 20-talet. En stor del av hans rika konstnärskap genererades genom ett kontinuerligt tecknande och målande och det är kanske här man hittar den mest centrala delen av hans konstnärskap. För det var genom dessa som han utforskade form, färg och komposition. Det var också här hans viktigaste idéer föddes och i ett kraftfullt och omedelbart flöde. De verk som bjuds ut på höstens Moderna auktion är signifikanta för Alexander Calders konstnärskap. De skapades under en period då han arbetade intensivt med gouachemåleriet och de innehåller all den rörelseenergi i formspråket som är så betecknande för Calder.

The Calder Foundation
Målningarna har fått arkivnr A12891, A12264 och A11726 av The Calder Foundation.

Nr 731 Alexander Calder, Incertitude

Nr 732 Alexander Calder Luck

Nr 733 Alexander Calder Gamble